HISTORIEN
OM
SOLNA BASKET         1959 - 2016

2008-2009

ALLMÄNT

Säsongen 2008-2009 höll på att sluta lika osannolikt guldskimrande som fjolårets och hade herrlaget bara stoppat Sundsvall i några anfall på slutet av den sjunde SM-finalen så hade en sanslös, osannolik och

historisk bragd ägt rum i Solnahallen.

Men nu blev det inte så, Damlaget vann SM-guld nummer åtta genom att tämligen komfortabelt besegra

Telge i tre raka matcher.

Herrlaget svarade för en bragd att med skadedrabbat lag ta sig hela vägen till final och där nästan,

nästan vinna guldet igen.Men Sundsvall Dragons hade den betydligt bredare truppen och resultatet var i sig rättvist, men tänk vad nära det var att klubben skulle vinna dubbelt – dubbelt. Något som ingen annan förening någonsin gjort i Svensk idrottshistoria.

Men säsongen har självfallet inneburit mycket, mycket mer än dubbel finalfest, guld och silver.
Vårt framgångsrecept gentemot sponsorerna - AffärsVerkstaden har fortsatt med inte mindre än tio välbesökta frukostmöten och massor med affärer genererade.

HERRLAGET

Ja, att försvara ett SM-guld är aldrig en självklarhet eller enkel match.

Konkurrenterna jagar och som alltid efter ett guld så har laget en benägenhet att splittras.

Så även denna gång och coach Pekka Salminen fick nästintill börja om med lagbyggandet under sommaren. Stjärnorna Brandon McKnight, Rudy Mbemba och Bilal Saalam försvann till andra ligor.
Willy Beck tvingades tidigt på säsongen till en Timeout p. g. a knäskada och Mohammed Neffati flyttade hem till Norrköping. Nisse Hedström gick till 08 Stockholm medan Mikael Hermansson valde att varva ner i Basketettan.

Men Pekka, tillsammans med nya coachkollegan Björn Hjalmarsson, och elitchef Christer Sjögren

gjorde ett sedvanligt bra jobb när man kontrakterade Juha Steen, Salle Dumbilauskas, Jonte Flowers och Joseph Taylor som utländsk proffskvartett.
Ny ungdomlig talang fyllde på genom Alex Lindqvist, Daniel- och Sebastian Persson samt Ramme Haag.

Tidigt på säsongen så kunde åskådarna i Solnahallen se ett försvarsorienterat lag med ett mycket underhållande och vägvinnande spel.Solna Vikings var snart i tabellens topp och tillsammans med Norrköping, Uppsala, Plannja och Södertälje så krigade man om poolposition.

Sundsvall Dragons, fjolårets finalmotståndare började säsongen katastrofalt och förlorade tio raka matcher.
När Norrköping Dolphins, som enligt alla experttips och utifrån den stjärnspäckade laguppställningen var solklar guldfavorit, skulle inviga sin nya superarena så blev den matchen tillika en tidig seriefinal.
Vikings vinner den matchen i en fullsatt Stadium Arena och många såg detta som en tidig SM-final.

När Joseph Taylor fastnade med fingrarna i Boråshallens korgnät och slet sönder axeln

så ersattes han med Chaz Crawford.
Nu hade Sundsvall rest sig ur askan och närmade sig täten.
Solna fortsatte att imponera och aldrig någonsin har en sådan uppoffrande spelstil uppvisats i Solnahallen.

Anförda av Årets försvarspelare Juha Steen och ligans två bästa bolltjuvar (Steen och Jonte Flowers)

vinner Vikings match efter match.

Med några omgångar kvar av serien så är det avgörande match om seriesegern,

även denna gång mot Norrköping i Stadium Arena.
Solna Viking som då fått sensationell förstärkning genom landslagets kapten Mats Levin som efter rehabilitering

valde att utan ersättning förstärka sin moderklubb.
Gästande Vikings för matchen men förlorar i slutsekunderna varför Norrköping vann serien tätt följd av Solna och med sensationslaget Uppsala på tredje plats. Södertälje kom fyra och Plannja först på femte plats.

Slutspelet blev en helt sanslös och obeskrivlig rysare där Solna Vikings spelade fem matcher i kvartsfinalen mot

08 Stockholm. Reste sig ur bryggan och vände underläge med minus 16 poäng i mitten på andra perioden borta i Fryshuset. Då ledde 08 med 2-1 i matcher och hade momentum så det förslog.
Men LAGET Solna gav sig inte, kom tillbaka, vände på den matchen och kunde spela ut ärkerivalerna i den femte avgörande kvarten.

Behöver jag tillägga att det var fullsatt i Solnahallen?

Semifinalen spelades mot stekheta Uppsala som för första gången på 20 år tagit sig förbi kvartsfinalen (seger mot Plannja). Vikings vinner match ett och match två på ett mycket övertygande sätt. Men Uppsala och TJ Jackson vaknar till liv, reducerar i Solnahallen och kvitterar till 2-2 i kokande Fyrishov.
Bäst att tillägga att amerikanen Chaz Crawford vred sönder knäet redan i den andra matchen och resten av slutspelet blev ett maratonlopp för Vikings två kvarvarande centrar, Lesli Myrthil och Salle Dumbilauskas.

Semifinal fem, återigen knökfullt i Solnahallen och säkert tusen dit resta Uppsala fans. Uppsala som andades optimism och Solna som var så tröttkörda och skadedrabbade.
Men efter en fantastisk urladdning så vinner hemmalaget den avgörande matchen. Återigen genom formidabelt försvarsspel och en kämpainsats som lämnade ingen oberörd.
Helt otroligt, Solna Vikings i final igen!

På den andra halvan av slutspelsträdet så hade Sundsvall enkelt manövrerat ut Södertälje i kvarten och sensationellt skickat hem Norrköping med svansen mellan benen i den fjärde semifinalen.

Ny final väntade mellan Solna och Sundsvall med andra ord och denna gång i bäst av sju matcher med hemmaplansfördel Solna Vikings.

Finalserien blev högdramatisk och svängde rejält.
Vikings vinner första hemma, ganska så komfortabelt. Sundsvall kvitterar innan Solna återigen tar kommandot genom att vinna i Solnahallen. 2-1 till Solna Vikings inför den fjärde matchen och klubben började putsa guldhjälmarna från PEAB.
Men lagkapten Lesli Myrthil blev febersjuk och Sundsvall förnedrade Solna med över fyrtio poängs marginal.
Nu vände vinden och i den femte matchen var det Sundsvall som var bäst, störst framförallt, och därmed var det bäddat för staden Sundsvall första guldfest någonsin.

Fullsatt i Sporthallen timmar före uppkast, gratis T-shirts till alla i publiken och champagnen på kylning.
Hemmalaget börjar bra, spelar därefter ännu bättre och leder med mellan 5 och 15 poäng mest hela tiden.
Allt gick Vikings emot och det var precis då, som så många gånger förr, som Mats Levin och Lesli Myrthil ledde laget till en helt otrolig upphämtning, vändning och slutligen seger.

3-3 i matcher och den sjunde, direkt avgörande matchen såldes slut på några timmar.
Inför rekordpublik och lapp på luckan i Solnahallens biljettkassa så var det Sundsvall som tog kommandot, nej ännu värre, dom krossade de av stundens allvar tyngda hemmalaget.
Ledning med som mest 26 poäng blev minus 20 i halvtid.

Men igen, återigen så vände Vikings på steken. Med mindre än två minuter kvar sänker ”Salle” en trepoängare och Vikings går upp i en poängs ledning. Nära 2500 personer står upp och skriker, en helt makalös stämning!
Jag och några funktionärer börjar korka upp champagnen och river av plasten från guldhjälmarna men i samma ögonblick så sänker matchhjälten Ollie Illunga en trepoängare som sedermera visade sig bli spiken i kistan.

Så nära, så nära men silvermedaljerna glänste och över tvåtusen åskådare stannade kvar under pris utdelningen för att hylla sina hjältar.

Lesli Myrthil fick pris både som Årets Forward och MVP. Juha Steen blev som tidigare nämnts Årets Försvarsspelare och Pekka Salminen, självklart, fick välförtjänt priset som Årets Coach i Basketligan.
Tack herrlaget för en helt osannolik insats och underhållning i världsklass!

Svenska Silvermedaljörer 2009:

Martin Pahlmblad, Lesli Myrthil, Peter Bogner, Willy Beck, Sebastian Persson, Daniel Persson, Samuel Desport, Alex Lindqvist, Ramme Haag, Juha Steen, Jonte Flowers, Salle Dumbilauskas, Chaz Crawford, Mats Levin.

Coach: Pekka Salminen
Assisterande coach: Björn Hjalmarsson
Fyscoacher: Jan Samuelsson och Peter Nyström
Trainer: Rune Persson
Naprapat: Jannis Danos och Sotiris Danos
Läkare : Klas Östberg

Stående fr. vänster:   Peter Nyström (Fys), Björn Hjalmarsson (Ass.coach), Peter Bogner, Joseph Taylor, Alexander Lindkvist, Saulius Dumbilauskas, Sebastian Persson,
                                      Lesli Myrthil, Martin Pahlmblad, Rune Persson (Mngr.), Pekka Salminen (Coach) 

Sittande. fr. vänster:  Juha Steen, Samuel Desport, Jonte Flowers, Daniel Persson, Ramme Haag, Willy Beck

Saknas på bild: 

Fotograf:            Okänd (från Solna Viking´s programblad)

Källa:                  Ur Per-Olof Lefwerth´s samlingar

DAMLAGET

Damlaget vann guldet efter en dramatisk finalserie mot Telge 2008 och inför säsongen 2008-2009 så bestämde styrelsen att tiden var mogen för spel i Europa.
Vikings anmäls till Eurocup samtidigt som laget formateras med målsättningen att med näbbar och klor försvara guldet, bryta förbannelsen med guld vartannat år och visa vikingastål på den internationella arenan.

Alla stjärnorna var kvar, förutom lagkapten Anna Höglund som tyvärr tvingades lämna laget då läkarstudierna förde henne till Sundsvall, och dessutom fylldes laget på med två landslagsspelare från Södertälje,

Josefine Olheim och Erica Blomgren.
Rutinerade Cecilia Ferm lockades tillbaka och från WNBA hämtades guarden Aqua Franklin.
Ett riktigt superlag som guldcoacherna Stefan Bergman och Magnus Wihlborg mönstrade.

Hösten präglades av satsningen på Eurocup och kanske var det därför eller kanske var det för många stjärnor?, men lagspelet fungerande inte i närheten av det som man kunde förvänta sig när man studerade laguppställningen.
Tidigt på säsongen drabbades laget dessutom av tunga avbräck när först Josefine Olheim och sedan Elisabeth Egnell skadade foten och tvingades till långt speluppehåll.

Guarden Aqua höll inte heller måttet och hade svårt med både motivationen och konditionen varför klubben avbröt hennes kontrakt vid jul.

Som alltid handlade Damligan om de fyra stora, Solna, Södertälje, 08 Stockholm och Luleå.
Telge med superstjärnan Lollo Halvarsson. Luleå med en förstafemma med utländska proffspelare och 08 Stockholm med sedvanlig kompetent blandning av rutin och ungdomlig supertalang.

Serien ”lunkade på” och Vikings förstärkte med Slovakiska landslagsforwarden Barbara Fabianova att ersätta skade Elisabeth Egnell och ersatte Aqua Franklin med Colombianska landslags guarden Erika Valek.

När Elisabeth Egnell kom tillbaka till laget så var det dags för Valek att skada sig och återigen

var Solna Vikings damer vingklippta.
Men under våren, när det började närma sig play off serien, så vaknade de rutinerade rävarna till.

Segrarna radades upp och Vikings anfördes av Maria Näsström, Jurgita Kausaite och Katarina Andersson.

Semifinalen blev en tämligen enkel resa mot 08 Stockholm samtidigt som Telge lite överraskande spelade bort Luleå från finalen.

Precis som på herrsidan alltså, fjolårets final i repris, Solna mot Södertälje, Vikings mot Telge och förväntningarna var stora inför en ny gastkramande finalserie.

Men nu var Vikings skadefria och väldigt fokuserade på uppgiften.

Hela laget växte under slutspelet och lyckades prestera som bäst när det behövdes som mest.

Årets försvarspelare – Elisabet Egnell var fantastisk i samtliga tre finaler, Christy Bacon, Jurgita Kausaite, Maria Näsström och Katarina Andersson också. Ja, hela förstafemman presterade samtidigt och fick Telge att framstå som snäppet för små och för unga.
Seger med 3 – 0 i finalen, klubben åttonde dam guld och äntligen fick vi vinna back – to – back!


Svenska Mästarna 2008-2009:

Elisabeth Egnell, Maria Näsström, Christy Bacon, Jurgita Kausaite, Katarina Andersson, Michaela Livijn. Kathleen Smith, Erica Blomgren, Erika Valek, Barbora Fabianova, Josefine Olheim

Coach: Stefan Bergman
Assisterande coach: Magnus Wihlborg
Fyscoacher: Jan Samuelsson och Peter Nyström
Trainer: Jörgen Lindblom
Naprapat: Jannis Danos och Sotiris Danos
Läkare: Klas Östberg

FIBA EURO CUP 2008-2009

Solna Vikings Damlag inledde FIBA Euro Cup spelet på bästa möjliga sätt genom att besegra ungerska Seat Foton Györ hemma i Solnahallen med 75-71 efter en mycket väl genomförd match. Trots ett stort längdunderläge så tog man en viktig seger och visade att man ville vara med och slåss om en slutspelsplats.

I nästa omgång väntade Schweziska Neuchatel på bortaplan och efter en faktiskt ganska svag insats så fick Solna se sig besegrade med endast två poäng, 66-68. Vad som hade kunnat bli en viktig bortaseger byttes tyvärr till förlust i slutminuten.

Ungerska gruppfavoriten Szeviep Szeged visade verkligen klass när man besegrade Solna hemma i Solnahallen i nästa omgång med klara 71-89.
Motståndarna var av mycket hög klass och välcoachade. Ett 1-2 facit efter seriens tre första matcher visade ändå att Solna är med i kampen om slutspelsplatser.

Ny resa till Ungern väntade och där fick Seat Foton Györ revansch på Solna då man kontrollerade matchbilden och vann med 74-62.

Viktig nyckelmatch hemma mot Neuchatel stod näst på agendan då schweiziskorna borde kunna besegras på hemmaplan. Matchen blev en jämn rysare där Solna lyckades hålla undan och vann med 75-73 och man stod nu på 2-3 i tabellen inför den sista omgången.

Sista gruppspelsmatchen spelades mot redan klara gruppvinnarna Szeviep Szeged på bortaplan och innebar förlust med 82-98. Efter matchen så var det efter fasligt räknande på resultaten i grupperna klart att Solna faktiskt gått vidare till slutspel som sista lag!
Otroligt kul och bra jobbat av tjejerna och coach staben. Som sista lag lottades man mot det först rankade laget som skulle visa sig vara det ryska storlaget och ligafyran Dynamo Moskva!

Solna inledde på hemmaplan mot alla Dynamo Moskvas jättestjärnor och hade faktiskt perioder i matchen där man frustrerade sina betydligt mer namnkunniga motståndare trots ett stort längdunderläge och brist på europarutin. Tjejerna skall ha beröm för en mycket väl genomförd hemmamatch och förlustsiffrorna skrevs till klart godkända 58-75 inför ca 1000 åskådare i Solnahallen.

Moskvabesöket blev ett äventyr upplevelsemässigt sett men på banan så gjorde Dynamo sitt jobb och vann med klara 89-57 mot ett kämpande Solna Vikings som dock föll med flaggan i topp.
Totalt sett så var årets Europacup satsning en stor sportslig framgång och tjejerna skall ha massor av beröm för att man klarade av att hålla nivån i Damligan samtidigt som man deltog i europaspelet.

Erfarenheten som spelarna, laget och klubben tog med sig från äventyret kommer visa sig vara ovärderligt i framtiden.

Stående fr. vänster:   Magnus Wihlborg (Ass.coach), Jörgen Lindblom (Trainer), Peter Nyström (Fys), Elisabeth Egnell, Michaela Livijn, Katarina Andersson, 
                                      Kathleen Smith, Christy Bacon, Jannis Danos (Naprapat), Stefan Bergman (Coach)

Sittande. fr. vänster:  Aquonesia Franklin, Maria Näsström, Jurgita Kausaite, Cecilia Ferm, Erica Blomgren, Josefin Olheim

Saknas på bild: 

Fotograf:                     Okänd (från Solna Viking´s programblad)

Källa:                            Ur Per-Olof Lefwerth´s samlingar