2007-2008 | solnabasket-1959-2016.se

2007-2008

ALLMÄNT

Dubbel – guld – glädje och idrottshistoria kan denna gång präntas i årsberättelsen och samtidigt vittna om klubbens styrka och framtida utveckling

Ja, inte tu tal om annat när säsongen avslutades med dubbla guldfester och såväl massmedial som publik succé.
Damlaget vänder ett prekärt underläge med 1-2 i matcher mot Telge, kvitterar på bortaplan och avgör hemma i en fullsatt Solnahall.
3-2 i matcher för Solna Vikings fantastiska damlag som därmed kunde kvittera ut den sjunde guldbucklan i klubbens historia och den fjärde under 2000-talet, helt otroligt!

Herrlaget, som inspirerade kompisarna i Damlaget under semifinalerna mot Plannja, hittade slutspelsformen lagom till semifinalerna efter en skakig resa genom kvartsfinalerna mot Öresundskraft.
Semifinalserien mot Plannja var oerhört sevärd och underhållande där småväxta vikingar spelade det bästa försvaret, sköt med den kyligaste känslan och fick maximal utväxling för sin extrema fysik.
I finalen mot Sundsvall var Solna Vikings ordentligt ”uppvärmda” och kunde förvånansvärt enkelt avfärda Sundsvall Dragons i tre raka finalmatcher.

Guldcoacherna Stefan Bergman och Pekka Salminen hyllades med all rätt efter bragden och frågan är om inte Stefan Bergman skrev en alldeles egen unik idrottshistoria när han som coach vann två SM-guld samma säsong?

Men säsongen har självfallet inneburit mycket, mycket mer än dubbel guld yra.
Vårt framgångsrecept gentemot sponsorerna - AffärsVerkstaden har fortsatt med inte mindre än

tio välbesökta frukostmöten och massor med affärer genererade.

Kul också att nya stora projekt och satsningar har kunnat sjösättas såsom projektet Döva & Hörande samt Basketklassen i Skytteholmsskolan.

HERRLAGET

Inför säsongen så bantades budgeten och det stjärnspäckade ”internationella” laget från säsongen innan

byttes mot en betydligt yngre och mindre namnkunnig besättning.

Tillbaka vid rodret på vikingaskeppet var nu Pekka Salminen som nästan villkorade i sin anställning att Stefan Bergman skulle vara hans kollega, liksom senast det begav sig och Solna Vikings herrlag vann SM-guld (2003).

Säsongen inleddes med en knapp förlust mot Sundsvall Dragons men avslutades med en imponerande bortaplans seger och SM-guld mot samma lag.

Amerikanska centern Trevor Harvey visade sig snart inte vara den faktor och den ”kämpe” som laget behövde och ersattes med den betydligt mindre men mer atletiska centern Bilal Salaam.
Vid det lag hade också en viss ung man, Rudy Mbemba, anslutit till laget som därmed började rada upp segrar och snart gjorde sig kända, fruktade och respekterade för ett grymt försvarsspel, ett snabbt och rörlig anfallsspel men framförallt, helt härligt lagspel där alla bidrog och alla offrade allt för sitt lag.

Men formsvackan kom och segerraden på 13 raka bröts när Bilal Salaam stukade foten och missade några matcher.
Avslutningen på grundserien blev dramatisk och oroliga Solna fans fick se sina hjältar tveka och tappa rytmen.
Förluster mot några av bottenlagen innebar slutlig andraplats i tabellen efter Sundsvall men knappt före Plannja.

Kvartsfinalserien mot Öresundskraft blev en gastkramande kräftgång i fem ronder. Men till slut så tog Vikings fysik ut sin rätt och laget kunde på hemmaplan avancera till semifinal mot regerande mästarna Plannja.
Nu var det som om ”måste – vinna - krampen” lossnade och mot Plannja spelade Vikings

sin bästa basket sedan 2003.
Match fyra blev en klassiker och en rysare som avgjordes i slutsekunderna och som innebar avancemang till SM-final nummer tre under 2000-talet.

Sundsvall Dragons var favoriter till guldet efter serieseger och genom en fantastisk laguppställning.

Solnas vikingar var nu ordentligt uppvärmda och gick inte att stoppa.
Tre raka finalvinster, varav två på bortaplan och den tredje inför 2300 åskådare i Solnahallen, innebar SM-guld nummer sex på herrsidan.

Pekka Salminen fick av någon anledning inte priset som årets coach, men däremot så belönades Brandon McKnight som Årets försvarspelare, Rudy Mbemba blev Årets guard och talangen Willy Beck Blev Årets rookie i Basketligan.
Lesli Myrthil gör återigen en fantastisk säsong och ingen var mer värd att få lyfta guldbucklan än vår kära lagkapten som efter 13 säsonger i ligan nu ledde sin lag till triumf.
Martin Pahlmblad bör också få ett särskilt omnämnande då han fick sitt slutliga genombrott denna säsong och spelade sig ända in i landslaget!

Svenska Mästarna 2007-2008:

Brandon McKnight, Erkan Inan, Nisse Hedström, Martin Pahlmblad, Vincent Aldevinge, Rudy Mbemba, Lesli Myrthil, Peter Bogner, Willy Beck, Mohammed Neffati, Mikael Hermansson, Bilal Salaam, Binyam Feghadu.

Coach: Pekka Salminen
Assisterande coach: Stefan Bergman
Fyscoacher: Jan Samuelsson och Peter Nyström
Trainer: Rune Persson
Naprapat: Jannis Danos och Sotiris Danos
Läkare : Jonas Lundmark och Klas Östberg

Stående fr. vänster: Pekka Salminen (Coach), Namn, Peter Nyström (Fys.), Rudy Mbemba, Martin Pahlmblad, Mikael Hermansson, Vincent Aldevinge, Bilal Salaam,
Lesli Myrthil, Mohammed Neffati, Rune Persson, Namn, Stefan Bergman (Coach)

Knäst. fr. vänster: Willy Beck, Erkan Inan, Nils Hedström, Binyam Feghadu, Brandon McKnight, Peter Bogner

Saknas på bild:

Fotograf: Okänd

Källa: (från Solna Viking´s programblad)

DAMLAGET

Damlaget kom till spel denna säsong med ett enda mål, vinna tillbaka SM-guldet!

Fjolårets snöpliga respass ur slutspelet sporrade till än hårdare träning och fyra ”tunga” nyförvärv fullbordade lagbygget och innebar den mest meriterade laguppställning i klubbens historia.

Landslagsstjärnorna Katarina Andersson, Maria Näsström och Elisabeth Egnell skrev på kontrakt med Vikings och när lagbygget spikades med Christy Bacon så kunde jakten på guldet inledas.

Damlaget spelade sig genom grundserien och den nya kvartsfinalserien med endast två förluster i bagaget.
Detta trots orimliga krav och förväntningar från omgivningen och en numerärt tunn spelartrupp som

i många lägen försvårade träningsupplägget.

När lagets spelfördelare Maria Näsström skadade knäet under tidig vår så blev det självklart oro i leden innan kompetent ersättare hittade i form av Jennifer Harris.

Semifinalen blev en ganska så avslagen historia mot Norrköping som inte hade fysiken eller talangen

att stå emot Solna Vikings. I efterhand kan man konstatera att det var till mer skada än nytta att semifinalerna bara blev tre matcher och en enkel resa till finalen.
Laget tappade där sin fart och rytm inför finalspelet mot Telge.

Den första finalen blev också mer kamp än skönspel och länge, länge så var det fördel Södertälje.

Solnaspelarna såg nervösa och långsamma ut i jämförelse med unga, snabba och offensivt spelande Telge.

Men den första finalen gick till förlängning och där var seriesegrarna lite starkare mentalt.
Final två och tre vände upp och ner på förutsättningarna. Telge snurrade matchdräkten av Solna Vikings och laget var mil ifrån sin kapacitet. Borta var självförtroendet, glädjen och farten.

När det var dags för final fyra så luktade det SM-guld till Södertälje och Telgehallen var fullsatt av förväntansfyllda fans. Vikings klacken var liten men gav allt för sitt lag och vem vet vad som hände eller hur lagledning och spelare bar sig åt?, Men faktum är att då, när pressen var som hårdast och allt talade för Telge, då klev laget fram och presterade sin bästa basket när det som mest behövdes.
Efter en heroisk insats och imponerande kyla så vinner Vikings den fjärde finalen och bäddar för den femte, och direkt avgörande, drabbningen…

Aldrig förr har det varit sådan medial uppståndelse kring dambasket och aldrig förr har vi spelat inför 2000 åskådare i en dam SM-final.Vikings kom ut som kvinnliga gladiatorer och tog kommandot från uppkast.

Alla spelade som i trans och de taktiska ritningarna följdes till punkt och pricka.
Idrottshistoria skrev när skadade Maria Näsström kunde halta in på planen i slutminuten och när klubben vann det fjärde guldet på åtta år.

Anna Höglund och Michaela Livijn har bägge varit med under hela 2000-talets guldkantade resa men gladast av alla var dock ”NBA” trion som trots tre finaler med Luleå aldrig fått stått som slutsegrare.

Men nu fick alltså Maria Näsström, Christy Bacon och Katarina Andersson lyfta guldbollen till skyn!

Förvisso fick inte Stefan Bergman priset som årets coach, trots segerfacit och trots sin ungdom, men när klubben Solna Vikings korades till Årets Damligaförening så fullbordades en fantastisk säsong.

Härligt, imponerande och underbart!

Svenska Mästarna 2007-2008:

Helena Rutberg, Elisabeth Egnell, Karolina Mindel-Kidanu, Maria Näsström, Christy Bacon, Anna Höglund, Jurgita Kausaite, Jennifer Harris, Helena Klackenberg,, Lisa Målberg, Katarina Andersson, Michaela Livijn.

Coach: Stefan Bergman
Assisterande coach: Magnus Wihlborg
Fyscoacher: Jan Samuelsson och Peter Nyström
Trainer: Jörgen Lindblom
Naprapat: Jannis Danos och Sotiris Danos
Läkare: Jonas Lundmark och Klas Östberg

Stående fr. vänster: Jörgen Lindblom (Trainer), Sotiris Danos (Naprapat), Stefan Bergman (Coach), Elisabeth Egnell, Michaela Livijn, Katarina Andersson, Lisa Målberg,
Helena Klackenberg, Christy Bacon, Magnus Wihlborg, Peter Nyström (Fys.), Jannsi Danos (Naprapat)

Knäst. fr. vänster: Maria Näsström, Anna Höglund, Jurgita Kausaite, Karolina Mindell-Kidanu, Helena Rutberg

Saknas på bild:

Fotograf: Okänd

Källa: (från Solna Viking´s programblad)