2003-2004



ALLMÄNT


Om fjolåret var på gränsen till osannolik med dubbla SM-finaler och allt därtill så har säsongen som nyligen avslutats mer kommit att bli en definitiv bekräftelse på föreningens jämna och höga nivå.


Årets guldskimmer sken på föreningens dam- och flickverksamhet med SM-guld för Damlaget, F-87 och F-88.
Ett fantastiskt facit.
Än mer och än större styrkedemonstration är det faktum att Solna Vikings deltagit i

sex av tio möjliga SM-finaler denna säsong…


Herrlaget var millimetrar ifrån att ta sig till ännu en final, men Plannja drog längsta strået i den avgörande semifinalen. Nära, nära…
Med råge har Solna Vikings de tre senaste säsongerna visat att vi är tillbaka där vi hör hemma,

i den yttersta eliten OCH i spets för barn- och ungdomsverksamheten inom vår idrott.

• 2002 - SM-guld damerna
• 2003 - SM-guld herrarna
• 2004 - SM-guld damerna




HERRLAGET


Herrlaget i kraft av mästartiteln jagades under hela säsongen.

Laget inledde säsongen 2003-2004 lika övertygande och självklart som man avslutade den föregående.

Sex raka segrar och vind i seglen. Detta med endast en amerikansk spelare i laget!
Sen gick det grus i maskineriet och segermaskinen tappade fart och kraft. Kändes på nått sätt som om den namnkunniga laguppställningen och de inledande segrarna hade invaggad spelarna i falsk trygghet.


Första förlusten mot nykomlingen Akropol skylldes på trötta ben efter att ha spelat, och vunnit,

inofficiella nordiska mästerskapet för klubblag i Danmark.
Sen var det derby hemma i Solnahallen och Vikings 20 poängs ledning efter 15 minuters spel förvandlades till förlust mot 08:orna.


Självförtroendet naggades i kanten och en ett tag kändes det som om mästarna skulle missa spel i Play-Off grupp 1.
Men sakta så växte laget. I Play-Off så vann man drygt hälften av drabbningarna, men en svag avslutning placerade laget på en 5:e plats i A1.
Föga smickrande och i kvartsfinalen ställdes Vikings mot Sallén Basket, som vunnit bägge tidigare möten

mot Vikings under säsongen.

Men ut på banan kom ett helt nytt vikingalag. Anförda av Mattias Sahlström, Petri Virtanen, Lesli Myrthil och Andrew Mitchell utmanövrerades Sallén i tre raka matcher.
Vikings fansen vädrade morgonluft och förväntningarna steg inför semifinalen mot Plannja.

Vikings, som de flesta mästarlagen, hade bytt skepnad till stor del. Många av de tongivande spelarna från guldlaget 2003 försvann till andra länder och andra uppdrag. Hedrande i och för sig att vårt program kan fostra spelare till europanivå.
Amerikanerna Eric Taylor och Titus Warmsley byttes mot Andrew Mitchell och Terrel ”T-Rex” Riggs. Martin Ringström blev proffs i Tyskland och i hans ställe återvände Solna profilen Lesli Myrthil. Luke Dean blev proffs i Finland och ytterligare några spelare försvann ur truppen.

Årets lag innehöll nog så meriterade spelare och oändligt med talang.

Olivie Ilunga och finske landslagsguarden Petri Virtanen (Petri kom efter halva säsongen) tillsammans med

Martin Borg och nyförvärvet Nils Hedström och därtill Andrew Mitchell gjorde det trångt på bakplan, kanske för många superspelare i samma position?!

Under korgarna fortsatte Sahlström att kämpa tillsammans med Urban Söderman och Håkan Nilsson.

Terrell Riggs kompletterade med den äran.

Men regerande mästarna orkade inte hela vägen. Storstryk i den första semifinalen borta mot Plannja. Förlust även i match två, även om det var betydligt jämnare då. 0-2 i baken och färdigspelat trodde nog alla. Men Vikings vänder mirakulöst ett underläge med 23 poäng till seger i den tredje matchen. Seger i match fyra och Plannja rejält skakade.

Men i match fem gick luften ur ”Pekkas hjältar”, som direkt kom i underläge och aldrig riktigt fick chansen

att skapa nerv.
Plannja vann sedermera ännu ett guld efter att ha slagit Norrköping med 4-1 i bäst av sju.

Sammanfattningsvis, en berg- och dalbana säsong.
Laget sakande en riktig ledare på bakplan och många av nyckelspelarna var på tok för ojämna.
Men nära final var det och hade vi grejat oss förbi Plannja så tror jag att det kunde ha gått riktigt, riktigt bra.




Stående fr. vänster:     Rune Persson, Stefan Bergman (Ass.coach), Lesli Myrthil, Urban Söderman, Mattias Sahlström, Håkan Nilsson, Niklas Claesson, Martin Borg,
                                       Pekka Salminen (Coach), Jan Samuelsson (Fys trainer) 
                                        

                                        

Knäst. fr. vänster:         Olivie Ilunga, Nils Hedström, Per Norling, Serkan Inan, Albert Kubaka, Andrew Mitchell


Saknas på bild:             

Fotograf:                        Okänd

Källa:                              Solna Viking´s programblad (Per-Olof Lefwerth´s samlingar)

DAMLAGET


Solna Vikings damer kom till seriespel med revansch i sikte!
Finalförlusten säsongen innan och framförallt det faktum att laget underpresterade när det gällde som allra mest

sved i skinnet och gav bränsle till motivationsmotorn.


Laget var i stort sett intakt.

Tillbaka efter barnfödsel och mammaledighet var nu Nina Baresso och därmed fick inte amerikanskan Charmin Smith nytt förtroende. Några nya tjejer plockades (äntligen!) upp från B-laget men i övrigt så mönstrade Vikings nästan samma gäng som tidigare.
Rutinerade ringrävar som Anna Hofström, Johanna Axelsson och Marie Molander. Dessutom stjärnor som Azuka Nnamaka, Anna Höglund och Michaela Livijn. ”Södertäljegänget” var också kvar även om Sanna Mouritsen inte

kunde spela p g a av sin knäskada.

Grundserien inleddes med finalrepris mot 08:orna och på samma bittra sätt som i SM-finalen säsongen innan.
Vikings betydligt starkare på ”papperet”, men en kombination av underskattning och kanske lite psykkrig

gav 08:orna segern.
Tidigt i säsongsupptakten förlorade Vikings också mot Luleå och att det laget som då uppträdde med darr och med stilla stående fötter sex månader senare skulle triumfera hem föreningens 5:e guld på damsidan, det trodde ingen.

Grundserien blev sedan lite av en transport sträcka. Även om täten länge bestod av fyra-fem lag så framstod alltmer trion Luleå, 08 och Vikings som guldkandidaterna.
Solna tjejerna åkte upp till Luleå och vann inför storpublik på ett mycket övertygande sätt. Förlust dock i hemmamatchen mot 08 Stockholm och när Brahe Basket under tidig vår hittade form och färg, och besegrade Vikings i slutet av grundserien så såg sluttabellen ut såsom här;


1. Luleå
2. 08 Stockholm
3. Solna Vikings
4. Brahe Basket

Med andra ord sämsta möjliga förutsättningar för Solna tjejerna som nu kunde börja förbereda sig för prestigemötet mot ärkerivalen och ”Fryshus-spöket” 08 Stockholm.
Först skulle dock 3-poängs bombarna Sallén besegras. En lätt uppgift om man jämförde laguppställning, men lite nervigt var det dock. Förlusten mot Sallén i grundserien där Vikings leder stort men förlorar efter en 3-poängs kanonad av sällan skådar art satt i färskt minne hos spelarna.

Men i årets slutspel var Vikings damer redo. Tränarna Michael Westerholm och Rolf Hall hade förberett laget minutiöst och spelarna var väldigt fokuserade. Sallén bjöd på motstånd men Vikings var större, tuffare och bättre. Nina Baresso visade lagom till slutspel sin storhet. Cissi Ferm, Anna Hofström och Anna Höglund var andra förgrundsfigurer i kvartsfinalerna som Vikings vann med 3-0 i matcher.

Sen var det då dags för ”spöket”. Dessutom med hemmaplan favör för 08:orna. Vi var många som samlades i Fryshuset och vi var många som gladdes åt den chocköppning som Vikings bjöd på i den fösta semifinalen.

Anförda av en heltänd Nina Baresso tog Vikings ledningen direkt och kunde efter mycket stabilt försvarsspel och rörligt anfallsspel vinna den första semifinalen.


Match två lockade storpublik och blev en fantastisk match. Bägge lagen spelade tufft, snabbt och skyttet var kusligt bra. Många menade att semifinal två var den bästa dammatch som spelats i svenska ligan någonsin!
Vikings vinner en gastkramande match och tar ett rejält grepp om semifinalen.


Match tre börjar med fördel hemmalaget. 08:orna ledde länge, men Vikings gav inte upp även om benen var trötta och säkert huvudena också efter urladdningen i match två.
Anna Höglund och Michaela Livijn svarar för avgörande poäng i slutet på den tredje matchen och Vikings har gjort det omöjliga. Besegrat ärkerivalen i tre raka matcher, varav två på bortaplan.


För tredje raka året är Vikings damer i SM-final!

Sensationell motståndare blir Brahe Basket som mot alla odds och med bara sju spelare slår ut Luleå i fem tuffa matcher. Segern i den femte semifinalen skedde uppe i Luleå inför nära 3000 åskådare…

SM-finalen 2004 vanns av Solna Vikings i tre raka matcher. Låter enkelt, och i de två första drabbningarna så var Baresso och gänget tämligen överlägsna. Brahe kämpade på bra, men Vikings försvarsspel gav inga fria ytor åt Brahes skyttar och Vikings betydligt bredare spelarmaterial gjorde att sista perioden blev en enkel affär för Solna.


2-0 och tredje matchen i Solnahallen. Champagne på kylning och guldfesten bokad på nattklubben Grand Garbo.
Solnahallen kokade när drygt 1000 åskådare samlades för att heja fram Vikings till klubbens 5:e damguld.
I början så såg det ut att bli en enkel resa. Men Brahe ändrade försvarstaktik och Vikings skyttar tvekade.
I fjärde perioden så tog Brahe ledningen och Vikings fick jaga. Allt talade för reducering och fler matcher i finalserien.


Med mindre än minuten kvar så sätter äntligen Vikings ett skott utifrån mot Brahes zonförsvar. Johanna Axelsson träffar rätt med ett hoppskott från ungefär straffkastlinjen och kvitterar. Brahe anfaller men missar det avgörande skottet. Bollen i händerna på Nina Baresso som driver hela vägen mot korgen, hårt uppvaktad. Men Nina gör det oväntade. Istället för ett svårt skott i trängt läge passar hon ut på vingen där Johanna Axelsson sprungit sig fri. Johanna skjuter samtidigt som slutsignalen ljuder. Svisch!

Vikings vinner och Johanna Axelsson blir matchjälte!

Grattis damlaget, ni är återigen svenska mästare efter 3-0 i kvartsfinal, semifinal och final. Imponerande!

Stående fr. vänster:     Jan Samuelsson (Fys trainer) Michael Westerholm, Johanna Axelsson, Tove Jarneland, Michaela Livijn, Marie Molander, Anna Hofström,
                                        Cecilia Ferm, Namn, Namn
                                                                              

                                        

Knäst. fr. vänster:         Daniela Blagjevic, Carro Svantesson, Stina Pettersson, Anna Höglund, Nina Baresso, Linda Ståhlberg, Azuka Nnamaka


Saknas på bild:             

Fotograf:                        Okänd

Källa:                              Solna Viking´s programblad (Per-Olof Lefwerth´s samlingar)