HISTORIEN
OM
SOLNA BASKET         1959 - 2016

2002-2003

Basketsäsongen 2002-2003 kan nu läggas till handlingarna och för evigt skrivas in i historieböckerna som en guldskimrande och smått fantastisk saga.
En saga som handlar om sportslig prestation som aldrig tidigare inträffat.

Men också en kvittens på långsiktigt arbete, hängivenhet, skicklighet och en stor portion tur.

På alla fronter har Solna Vikings klivit framåt.

Vi har utvecklat vår organisation.

Stärkt såväl kansli- som ledarstab med stor kompetens och människor med höga ambitioner.

Vi har blivit bättre på samarbetet med näringslivet och stärkt relationerna med Solna Stad

Vi har utbildat ledare och fostrat landslagsspelare. Vi har jobbat med integration och jämställdhet.

Vi har siktat väldigt högt och hamnat så nära ”Bulls eye” man överhuvudtaget kan våga drömma om.

Framgångarna sporrar men ställer samtidigt än större krav på vår organisation.

Ribban höjs nu ytterligare och förväntningarna är enorma.

Herrlaget bjöd på en nära nog osannolik triumffärd genom A2 poolen, förbi hemmastarka Jämtland i kvartsfinalen. Vidare tre raka mot grundseriens suveräna vinnare och solklara guldfavoriten, Norrköping, i semifinal.

SM-finalen och tronskiftet mot Plannja avslutade resan som fick så mycket uppmärksamhet, gladde så många och sporrade än fler.

Föreningen har tydligt bevisat sin tätposition i svensk ungdomsbasket.

HERRLAGET

Solna Vikings herrar vann föreningens fjärde SM-guld i suverän stil och under häpnadsväckande former.

Ett guld som vi väntat 14 år på och som ingen, inte ens undertecknad, vågat drömma om.

Idrottshistoria skrevs då laget från A2 poolen kunde gå hela vägen och slutligen bli svenska mästare 2003.

Från konkurs 1999 till SM-Guld 2003, även det antagligen ett stycke idrottshistoria.

Stor, stor anledning till succén skall självfallet tillskrivas nye tränaren Pekka Salminen.

Rekryterad av Vikings elitchef Christer ”Chribba” Sjögren och den perfekta ledaren för vårt program. Lika perfekt komplement till Pekka blev sedermera Stefan Bergman som lockades till programmet från 08 Stockholm.

Mattias Sahlström korades till Årets Center och Eric Taylor till Årets Guard & MVP. Dessa bägge superspelare, ledare och förebilder bildade grundpelare i lagbygget som bit för bit fulländades och formades till en segermaskin.

Från M7 kom landslagsspelaren och superlöftet Martin Ringström. Nytända Solnaprodukten Urban Söderman skrev på. Dessa två ståtliga herrar om vardera 206 cm allierades med 208 cm Sahlström.

Därmed bildades föreningens och kanske svensk basket genom tidigare längsta (och tuffaste) frontcourt.

Martin Borg fick en nytändning. Håkan Nilsson, Brhan Adem och de andra från det yngre gardet klev framåt med jättekliv i den inspirerande miljön. När sedan John Flynn ersattes med kvicksilvret Titus Warmsley och kämpen Loke Dean damp ner i Solnahallen som en skänk från ovan så var laget komplett på samtliga positioner.

Stenhård träning och mycket fokus på styrketräningen under ledningen av fystränare Jan Samuelsson grejade resten.

I laget spelade också Amde Tegbaru, Kingsley Odum, Per Norling och Nicklas Claesson.

Solna Vikings förlorade fem matcher i Grundserien och en endaste i slutspelet. Laget hade bästa skottprocenten, bästa framspelaren, säkraste 3-poängs skytten, största segermarginalen och flera andra statistiska toppnoteringar.

Stående fr. vänster:     Pekka Salminen (Coach), Stefan Bergman (Ass.coach), Niklas Claesson, Erik Jönsson, Urban Söderman, Mattias Sahlström, Martin Ringström,
                                        Håkan Nilsson, Dr.Claes Österberg (Läkare), Rune Persson, Jan Samuelsson (Fys trainer)
                                        

Knäst. fr. vänster:         John Flynn, Brhan Adem, Martin Borg, Eric Taylor, Per Norling, Amde Tegbaru, Alper Toklucu, Kingsley Odum

Saknas på bild:             

Fotograf:                        Okänd

Källa:                              Solna Viking´s programblad (Per-Olof Lefwerth´s samlingar)

DAMLAGET

Damlaget förlorade förvisso SM-finalen och därmed mästartiteln som man i fjol under sensationella former spelade till sig. Men silvermedaljer och nära 1200 åskådare i den fjärde finalmatchen är ändå ett tydligt styrkebesked.

Solna Vikings damer kom till seriespel som regerande svenska mästare.

Stora omkastningar i spelartruppen och plötsligt avhopp från huvudsponsorn och namngivaren Modul 1 störde dock uppladdningen rejält. När sedan fixstjärnan och pådrivaren Nina Baresso fick glädjebeskedet att hon väntade tillökning i basketfamiljen och därmed tvingades avbryta sin satsning så rubbades cirklarna och planeringen väsentligt.

Guld-coach-duon Michael Westerholm och Egil Strunke var kvar vid rodret och kunde efter Baresso´s kursändring se ett till stora delar omkomponerat lag inleda säsongen med stor tveksamhet och långt, långt ifrån fjolårets självsäkra, snabba och tuffa spel.
Förlust redan i seriepremiären mot Luleå och knackigt spel trots ett namnkunnigt lag och stor potential.

Laget var som sagt till stora delar nytt.

Kvar från guldlagets stomme var Anna Hofström, Cecilia Ferm, Anna Höglund, Michaela Livijn,

Marie Molander och Azuka Nnamaka.

Från Södertälje värvades tre unga och mycket lovande spelare, Tove Jarneland, Linda Ståhlberg och Sanna Mouritzen.
Linda Hellkvist gjorde comeback efter speluppehåll och tidigare elitsejour i Lidingö/Polisen. Landslagsspelaren och poängmaskinen Johanna Axelsson var årets ”tunga värvning” till damlaget.

Johanna kom från nyligen nedlagda Eos/Malbas.

Trots rätt inställning, hård träning och noggranna förberedelser så gick i princip hela höstsäsongen åt till att hitta ny spelstil och hitta rätt med det nya laget. Laget åkte på drömturné till USA där man mötte nästan övermäktigt motstånd, tränade och byggde ihop laget.

Väl hemkommen efter två tuffa veckor med långa bussresor, tuffa matcher och tuff shopping så fortsatte ”jakten på guldformen” och parallellt med detta så sökte också lagledningen efter rätt amerikanska att

förstärka laget med inför vårens slutspel.

Sista matchen före juluppehållet gav dock lite mersmak då intensivt försvarsspel och högt tempo gav en viktig seger mot ärkerivalen och guldfavoriten Norrköping.

Efter jul anlände WNBA meriterade försvarsspecialisten Charmin Smith. Tyvärr drabbades laget av ett svårt avbräck under samma tidsperiod då Sanna Mouritsen tvingades avbryta för krånglande knä och därför stundande operation.

Charmin Smith lyfte laget med sin oerhörda vilja och glöd.

Förvisso förlorade man tidiga SM-finalen mot 08 Stockholm, vilket var Charmins första match i Vikings tröjan.

Men sedan sa det klick och laget radade upp segrar på löpande band. Spelet blev också allt bättre och tabellplaceringen likaså.

Från en blygsam 5:e placering till slutlig 2:a gick laget.

I slutspelet ställdes Vikings mot Luleå i kvartsfinal. En märklig serie utspelades där Vikings krossade, förnedrade och fullkomligt spelade ut Luleå i de bägge hemmatcherna. Segermarginal med sisådär 40 poäng.

Bortamatchen blev istället rena rysaren där regerande mästarna kunde vända i slutsekunderna och vinna.

Semifinalen mot Norrköping blev en upprepning av kvarten. Enkla segrar på hemmaplan gånger två.

Rysare och knapp vinst borta. En upphämtning av sällan skådad art inträffade i match två.

Norrköping leder alltså med 50-23 i början på tredje perioden. 27 poängs differens!

Men Vikings vaknar till och närmar sig stadigt. Matchen avgörs i slutsekunderna genom säkra straffkast av Charmin Smith och Anna Hofström. Vikings vinner med en endaste poäng!

Finalserien mot ärkerivalen 08 Stockholm blev en märklig historia. Matcherna blev inte det världskrig som alla förväntade sig. Spelet nådde inte de höjder som de bägge lagens kompetens talade för. 08:orna vann komfortabelt den första matchen. Vikings stod inte att känna igen.

Match två spelades i Solnahallen och då blev det klart bättre. En härlig försvarsinsats och bländande spel av bland annat Marie Molander och Michaela Livijn bäddade för seger och kvittering till 1-1 i matcher.

Sedan vann 08 Stockholm pinsamt enkelt i Fryshuset för att slutligen kunna bärga guldet

i Solnahallen inför 1200 åskådare.

Vikings damer skall självklart ha massor av beröm för sin 2:a plats, men visst var målsättningen en annan och visst är siktet nu inställt på att spela tillbaka guldbucklan till vikingarnas boning.

Stående fr. vänster:     Jan Samuelsson (Fys trainer) Egil Strunke (Ass.coach), Marie Molander, Tove Jarnelund, Michaela Livijn, Linda Hellqvist, Anna Hofström,
                                        Michael Westerholm (Coach), Namn

Knäst. fr. vänster:         Azukaego Nnamaka, Johanna Axelsson, Anna Höglund, Cecilia Ferm, Linda Ståhlberg, Sanna Mouritsen

Saknas på bild:             

Fotograf:                        Okänd

Källa:                              Solna Viking´s programblad (Per-Olof Lefwerth´s samlingar)