1996-1997
Säsongen 1996-97 var året då Vikings ligalag fick sitt mediala genombrott.
Redan innan säsongen började var strålkastarljuset fokuseratpå Solnas nya amerikan, Otis Smith.
Föredetta NBA-proffs från Orlando Magic. Den hittills mest meriterade spelaren i svensk basket.
Årets kulle också bli ett av lagets mest framgångsrika även på basketplanen.
Det mest positiva var de båda debutanterna, Mats Levin och Martin Borg.
De visade sig redan vara stabila ligaspelare. Att Martin Borg det året inte fick priset som årets rookie är för många fortfarande ofattbart.
Säsongen 1996-97 är också året då herrarna åter fick en landslagsman. Med kort varsel och i landslagets sista EM-kvalmatch, mot Belgien, fick Lesli Myrthil sin första nominering.
Det blev inget spel för Lesli men hans inställning imponerade på förbundskaptenen, "Wofflan" Nilsson.
Gamle Solnacentern, Mattias Sahlström utryckte sig på det här sättet för att beskriva Myrthils inställning till sin första landskamp: Han vann uppvärmningen!!
Återigen ökade publiktillströmningen till Solnahallen.
Sedan Solna Vikings satsade på att locka publik till basketmatcherna har snittet sakta men säkert ökat från år till år. Det här året var Solna näst bästa laget i publikligan. Nästan 1800 personer såg i snitt Vikings matcher innan slutspelet. Åtta gånger (av 22) var publiksiffran över 2000 personer (bl.a. båda matcherna mot Plannja och derbyt mot Alvik Stockholm). Ingen gång var publiksiffran under tusenstrecket.
Det blev en andraplacering i grundserien, vilket är det bästa resultatet i BasketLigan för Solna Vikings.
Semifinalplatsen var också en stor framgång.
Inte sedan 1990 har Solna varit i närheten av en semifinal.
Donovan Williams, Solnas dåvarande andre amerikan, kom tvåa i skytteligan efter suveräna Doremus Bennerman.
Solna gjorde flest poäng framåt (ca. 90 poäng per match) av alla Ligalag i grundserien.
Vikings lyckades också knipa näst flest returer i Ligan.
Martin Ovesjö firade sin 100:e Ligamatch i Falun tillsammans med 2200 personer i Lugnets idrottsanläggning, när Solna återigen spelade hemmamatch på bortaplan. Succén var total i Falun.
Även i Eskilstuna var publiken stor, drygt 1600, och arrangemangen förgylldes av de lokala storklubbarna i respektive ort. GUIF i Eskilstuna och Leksands IF i Falun.
För första gången förlorade dock Solna en utplacerad hemmamatch. Sundsvall vann i Eskilstuna efter ett dramatiskt slut. Återigen var matcherna en händelse, en underhållning.
Flera etablerade artister framförde nationalsången före uppkast.
Bland de mer namnkunnigafanns Jerry Williams, Blossom Tainton, Dana Dragomir, Robert Wells och Glady Del Pilar.
En rad kändisar fick äran att bära in matchbollen.
Ett axplock av alla som gästade Solnahallen den här säsongen är: Bröderna Bronett, Bullens båda programledare, Paula McManus och Calle Martin, Gruppen Consoul, E-Type, Cajsa Lisa Ejemyr, AIKs hockeylag och AIKs samtliga fotbollsspelare.
Otis Smith som kom för att höja laget var ingen besvikelse och blev välförtjänt utnämnd till BasketLigans mest värdefulla spelare.
Stående fr. vänster: Lesli Myrthil, Mikael Hermansson, Martin Ovesjö, Russel Todd, Erik McAllister,
Stående mitten. fr. vänster: Mats Levin, Martin Borg, Thomas Lundahl, Otis Smith, Emil Zacconi, Donovan Williams
Sittande fr. vänster: Kenneth Romlin (Team mngr.), Dr. Klas Östberg (Läkare), Bengt Wiström (Coach), David Visscher (Ass. coach), Magnus Mared (Trainer)
Saknas på bild: Christopher Anrin
Fotograf: Okänd (från Solna Viking´s programblad)
Källa: Ur Per-Olof Lefwerth´s samlingar